Det är viktigt att känna sig som en prinsessa, hela tiden...

...NOT!

Jag började läsa Elsa Billgrens blogg för kanske ett år sen. Till en början köpte jag hela konceptet och kände mig inspirerad av henne. Efter en tids länsade gick inspirationen över till avund. Jag kände mig värdelös som inte hade ett liv som hennes. Att jag inte var ihop med någon som "Vargen", att jag inte bodde himla flott och åt på restaurang med fantastiska vänner varje helg.

Jag rannsakade mig själv och insåg att det inte var fel på mig och mitt liv, utan på min dåliga självbild och hur jag lät mig påverkas av hennes glättiga blogg fasad. Jag känner mig oerhört tacksam att jag inte är 17 längre och därmed kan genomskåda dessa bloggar. Och så känner jag mig ledsen när jag tänker på yngre tjejer som inte kan det. Och jag vet egentligen inte hur jag ska göra för att ett bättre alternativ.

Och varför var Darling så bra, varför slutar jag aldrig tjata om Darling? För att när jag var 14 (?) och fick den i mina händer öppnades världen för mig. Jag insåg att det som var coolt i Östberga inte spelade någon roll någon annanstans. Jag förstod att det fanns massa fräcka kvinnor som gör sin grej, oavsett vad andra säger. Att det coolaste som finns är att gå sin egna ensamma töntiga svåra väg och inte kompromissa med rådande trender.

Jag ville inte utgöra det alternativet själv från början. Jag tänkte göra ett fint och anonymt arbete som skulle belysa det här problemet och sedan försvinna i pappersinsamlingen och på sin höjd in i bokhyllor. Nu står jag här och det är skitläskigt och jag vågar inte sprida länken för jag är rädd att folk i min bekantskapskrets ska tycka att jag är töntig. Och jag undrar om det räcker med att bara inte vara som dom andra för att inte vara som dom andra.

Men å andra sidan, det här är faktiskt ett konstprojekt! På fredag är det vernissage och jag ska göra om bloggen till en installation. Det får ingen missa!